Sommaruppehåll

Som vanligt under sommaren gör jag annat än att blogga. Läsare tillönskas en glad sommar, således - och så ses vi förhoppningsvis i höst.

Eftersom jag inte har någon lust att behöva titta till bloggen under sommaren tas också kommentarsfunktionen ned. När jag börjar blogga igen till hösten, kommer åter alla kommentarer att finnas där.

Än en gång: ha nu en underbar sommar!

HELA intervjun, tack!

SVT har idag lagt ut tre oklippta minuter ur den numer så kända intervjun ur programmet "Könskriget, del 2" ("Dokument inifrån") - den där Ireen von Wachenfeldt säger "män är djur". Med detta har SVT (om jag förstått saken rätt) velat "visa" att man inte gjort det

ROKS

påstår att man gjort: diskuterat annat än ROKS/Ireen von Wachenfeldts egen uppfattning i frågan huruvida "män är djur" samt kört en "utmattningstaktik" mot intervjuoffret för att få de svar man ville ha.

Se gärna

min blogpost från igår

--------------

SVT har verkligen lyckats visa något - nämligen att ROKS haft helt rätt när man hävdat att det som diskuterades vid intervjun var det så kallade "SCUM-manifestet" - och ingenting annat. Det är inte ROKS eller Ireen von Wachenfeldts egna åsikter som diskuteras. Av de stackars tre oklippta minuter av intervjun vi nu fått ta del av (eftersom SVT, halleluja!!!, på nåder och för en gångs skull, alls bifallit önskemål som kommer från människor som ser och hör det man producerar) framgår detta tydligt:

Mer material från Roksintervjun

Nu vill vi se ännu mer! Vi vill se hela intervjun - från det att Evin Rubar kliver in hos Ireen von Wachenfeldt och sätter igång sin grillning till det att hon kliver ut! Ty:

En av de frågor som uppstod har alltså besvarats av SVT - det var "SCUM-manifestet" och ingenting annat som diskuterades vid intervjun. Men kvar står frågan om intervjuobjektet också hetsats? Är det som ROKS också påtalat, att Evin Rubar kört en "utmattningstaktik" vid intervjun, lika sant som att det var "SCUM-manifestet" och inte ROKS/Ireen von Wachenfeldts egen uppfattning om män som diskuterades? Den frågan har vi inte fått svar på. Och vi kan inte få svar på en sådan fråga genom att få ta del av tre minuter oklippt intervju. Vi måste få se hela intervjun - i oklippt skick! (Även om jag, personligen, redan, av de tre oklippta minuterna, stärks i min misstanke om att hets kan ha förekommit - man hör till exempel hur Evin Rubar oupphörligt frågar om man från ROKS sida "hyllar" de åsikter som framförs i recensionen av "SCUM-manifestet" - frågar, frågar, frågar - och frågar igen.)

Dessutom har nya frågor väckts! I de tre oklippta intervjuminuter vi nu sett, ser man Ireen von Wachenfeldt svepa med handen mot ROKS tidning som ligger uppslagen på bordet mellan henne och Evin Rubar. "Det här", säger Ireen von Wachenfeldt flera gånger - och sveper med handen mot tidningen. Vad åsyftar hon? Exakt vad i det som står i tidningen som ligger uppslagen mellan henne själv och Evin Rubar tänker hon på? Kan det vara så att det står mer i artikeln hon visar med handen på; kan det vara så att där förs allmänna resonemang som hon avser? Kanske. Men för tittaren kan det lätt framstå så att det enda hon åsyftar är meningen "män är djur".

Och så säger Ireen von Wachenfeldt en annan intressant sak också. I de tre oklippta minuterna hörs följande:

E.R: Att det är...att män är djur och maskiner och vandrande dildos, står du för det?

I.W: Ja, det står jag för.

Vad menar Ireen von Wachenfeldt - vad är det hon "står för"? Åsikten, per se - eller det faktum att recensionen funnits i ROKS tidning?

De här frågorna vill jag ha svar på!

--------------

Vi som bett om att SVT måtte publicera intervjun där Ireen von Wachenfeldt säger "män är djur" har sagt och skrivit: publicera hela intervjun i oklippt skick. Det har SVT inte gjort. Man har "bjudit" på tre (tre!) oklippta minuter.

Kanske trodde man verkligen att man skulle komma undan med det; att folk skulle köpa att man nu hade "visat" att man inte gjort fel, nödvändigtvis? Tyvärr blev det inte så. Tvärtom lyckades man visa att ROKS invändningar stämmer. Och så väckte man ännu mer nyfikenhet; det började lukta ännu mer av begraven hund.

Jag tror att det även för SVT:s egen skull är bäst, i nuläget, att man visar hela intervjun. Som sagt - det enda de nu visade tre oklippta minuterna klarlagt, är ju att ROKS haft rätt när man hävdat att det inte var Ireen von Wachenfeldts och ROKS egen uppfattning om män som diskuterades. Det borde alltså ligga i SVT:s eget intresse att ta det sista steget:

ge svenska folket hela intervjun - för en opartisk bedömning.

--------------

Redan igår när jag skrev om det här, tänkte jag att jag kanske även borde ha berört annat i "Dokument inifrån":s "Könskriget". Det har blivit ett väldigt fokus på just "män är djur"-intervjun - och det pratas och skrivs lite om annat i "Könskriget" som också rimligen bör utsättas för granskning. Men jag visste och vet att allt det här kommer att diskuteras under en längre tid. Ingenting kommer att glömmas bort - vi har tid på oss att reda ut allt det här ordentligt. Frågan kommer att tas upp många gånger.

Men det är viktigt att granska många olika saker i och kring "Könskriget". En som inte glömmer det är Ulrika Kärnborg, på DN. Hon skriver idag:

SVT-bluff om kidnappning

Jag har läst den här artikeln mycket noga och tycker att den är bra. Den tar också upp saker jag själv försökt uttrycka: hur saker hänger ihop och att reaktionära vindar blåser från många olika håll i vårt samhälle just nu.

Ulrika Kärnborg har förstås fått sig en rejäl känga av Evin Rubar. Rubar talar om Kärnborgs artikel i termer av "vansinne", minsann.

Men då börjar jag le! "Vansinne", kan man tänka. Kanske "sinnessjukdom"? Jag ler brett - ty den här typen av anklagelser, dem känner jag igen. De förekom redan på den gamla goda tiden, i det före detta Sovjet. De som inte tyckte som regimen - de var "sinnessjuka". Saken känns igen. Och när den saken visar sig - brukar den betyda att argumenten tagit slut. Låt oss se nu, om det stämmer i det här fallet också.

--------------

Nåväl (och till sist) - om nu SVT inte skulle visa hela "män är djur"-intervjun i oklippt skick, så kanske vi kan få klarhet i vad som hänt ändå? Kanske, ty Ireen von Wachenfeldt har minsann blivit

polisanmäld.

Men så bra då. Då kommer sanningen förhoppningsvis fram under alla omständigheter.

Vad är SVT rädda för?

Det har gått några dagar sedan del 2 av programmet

Könskriget

("Dokument inifrån") sändes för första gången. Idag 16:25 sändes en repris och på lördag 12:30 kan man också se programmet en gång till.

Se det - om du inte redan gjort det! Och tänk sedan:

Det blåser reaktionära vindar i vårt samhälle just nu, minsann. Man måste sätta in saker i sitt sammanhang; se att saker hänger ihop. På så sätt är det ingen slump att vi samtidigt, just nu, ser ständiga artiklar som förespråkar en återgång till ett "hemmafru"-samhälle, läser och hör om hur vissa politiska företrädare vill sänka ersättningar inom olika trygghetssystem vårt välfärdssamhälle byggt upp - samt får syn på Evin Rubar i TV-rutan, när hon frenetiskt försöker slå

ROKS

sönder och samman.

Och jag väljer att lägga samma länk som jag lade i förra blogposten:

Jan Guillou om Evin Rubar

och skriver att jag antar att det här handlar om en kvinna som helt enkelt vill göra en snabb journalistisk karriär och som är beredd att utnyttja stämningslägen som för tillfället rådande politiska strömningar sanktionerar och göra det i en synnerligen oetisk journalistik - för att uppnå just det målet. Det är så jag uppfattar saken.

Men i länken ovan: läs gärna kommentarerna som skrivits till Guillous artikel, inte minst den av Ulf Björkman, "Hur hanteras frågan om genmäle?". Och detta är centralt:

Vi vet förhoppningsvis, de flesta av oss, vid det här laget, vad som orsakat det största ramaskriet efter det att "Könskriget, del 2" sänts - Ireen von Wachenfeldt, ordförande ROKS samt ROKS styrelse, hörs i programmet säga att "män är djur".

De flesta av oss studsar rimligen inför ett sådant uttalande. Och om vi inte tänker efter ordentligt - om vi bara godtar det som sägs i ett TV-program, skrivs i en sensationistisk kvällstidningsartikel eller vrålas ut på lösnummerkåta löp - så kommer vi att gå i den fälla som vi var tänkta att gå i:

Vi kommer att tro att det sagda eller skrivna nödvändigtvis var sant.

Men det finns många sätt att vrida och vända på saker - klippa hit och dit i intervjuer, plocka lösryckta meningar ur sitt sammanhang. Det är också just vad som skett i "Könskriget, del 2", enligt ROKS. Jag lyssnade på "Studio Ett" (SR P1) härom dagen, där både Ireen von Wachenfeldt och Evin Rubar intervjuades apropå det som hänt. Och intervjuaren konstaterade snabbt att här står ju ord mot ord.

Ireen von Wachenfeldt säger att uttalandet "män är djur" ryckts ur sitt sammanhang och därför inte framstår på rätt sätt i "Könskriget, del 2". Hon och Evin Rubar hade talat om en recension som funnits i ROKS tidning; en recension av det så kallade "SCUM-manifestet", skrivet av Valerie Solanas. I "SCUM-manifestet" står just ”Att kalla en man ett djur är att smickra honom”. Denna mening har återgivits i ROKS recension av samma manifest. Och Ireen von Wachenfeldt påtalar gång på gång i "Studio Ett" att det är denna recension hon och Evin Rubar diskuterat och att hennes uttalande "män är djur" hör hemma i det sammanhanget - som en slags förståelse av hur en kvinna (Valerie Solanas) som i sanning fått extremt tråkiga erfarenheter av det manliga könet i bitterhet kan känna. "Män är djur", säger Ireen von Wachenfeldt (också gång på gång), är inte en uppfattning som präglar ROKS som organisation och det är heller inte hennes egen uppfattning.

Evin Rubar bemötte egentligen aldrig detta direkt, i "Studio Ett". Ändå påstod hon att det Ireen von Wachenfeldt nu försökte säga inte var sant.

Som sagt kommer alltså ord att stå mot ord.

Och då, rimligt, önskar ROKS helt enkelt, på sin hemsida, att SVT lägger ut hela intervjun, i oklippt skick, så att varje människa kan bilda sig sin egen uppfattning om vad som egentligen sagts:

ROKS uppmanar SVT att lägga ut hela intervjun på sin hemsida, så att tittarna får chans att bilda sig en egen uppfattning.

En ganska hemul begäran, inte sant? En mycket hemul och rimlig begäran, om vi vill att journalistik skall vara seriös - om vi vill ha en journalistik som undersöker förhållanden förbehållslöst men aldrig rädes att låta en motpart komma till tals! Aldrig någonsin rädes sanningen!

Men SVT kommer förmodligen aldrig att tillmötesgå ROKS begäran. Evin Rubar sade i "Studio Ett" att det inte är hon som "bestämmer" detta. Nej, det är väl klart att det inte är - "bestämmer" gör garanterat andra (som befinner sig långt ovanför Evin Rubar, i en hierarki!). Och dessa "andra" (eller skulle man kanske kalla dem "beställare"?) finner eventuellt ingen som helst anledning att låta oss som sett de två delarna av "Könskriget" få tillgång till allt det material som SVT själva haft tillgång till, när programmen gjordes?

-------------

I den kommentar av Ulf Björkman jag skriver om ovan, kommentaren till Jan Guillous granskning av Evin Rubars sätt att arbeta, står det:

Inte lär man ta upp vad som hände sen med alla de människor vars liv man slagit i spillror för att nå nominering till Stora journalistpriset. Paradoxalt nog ger man sig ut för att vara småfolkets försvarare gentemot makthavarna. Att då offra ett och annat småfolks liv är försumbart.Det enda som återstår för offren är cyberrymden…

Sanna och viktiga ord. Och kopplat till vad som hänt nu, är det bara att konstatera att "Dokument inifrån", med sina två delar av "Könskriget", allvarligt skadat kvinno- och tjejjourerna runtom i landet; samlade under paraplyet ROKS. En kvinnojour har redan lämnat ROKS. Flera kommuner runtom i landet överväger att dra in sina bidrag till ROKS.

Om nu allt detta hade inträffat som en konsekvens av en seriöst undersökande journalistik - så hade jag inte sagt ett ord om det. Men det är inte vad som hänt.

-------------

Förlorare i hela den här affären är förstås alla kvinnor och män som strävat och kämpat (och ännu strävar och kämpar!) för ett på sikt jämställt samhälle - ett samhälle där kvinnor och män är precis lika mycket värda, tjänar lika mycket, tar hand om den gemensamma avkomman till lika delar. Ett samhälle som gjort sig av med det patriarkat som idag präglar det; gjort sig av med den skiktning som ROKS mycket riktigt benämner "könsmaktsordningen" - att det finns en alltid närvarande överordning av det manliga och en underordning av det kvinnliga idag. Och som gjort det genom att alls se det som också kritiserades så hårt i "Könskriget": att mäns våld mot kvinnor bara är ett av många uttryck för könsmaktsordningen; att våra ojämställda samhällsstrukturer inte är individproblem som skall "behandlas" bort, i första hand.

Jovisst - den frågan kom ju också upp på dagordningen i "Könskriget": är det inte bra om män som slår får "behandling"? "Nej", säger ROKS - och står för den uppfattningen - "inte i första hand". Att män slår kvinnor är bara ett av många uttryck för könsmaktsordningen. Andra uttryck för samma sak är den ständigt ökande sexualiseringen av det offentliga rummet - eller det allmänna förakt du som kvinna kan stöta på var och när som helst: om du skriver något som inte uppskattas av någon man, om du råkade vara klädd på fel sätt, i en mans ögon, om du hade fräckheten att tycka något om något...och omedelbart blir kanske "hora" eller "ful" eller..."en (fräck) fitta"!

-------------

Men nej - det är inte ROKS (och inte min heller) uppfattning att man bäst "vårdar" bort vårt ojämställdhetsproblem. Och vad det egentligen betyder framstår klart om man tillämpar den så ofta kloka principen: "vad skulle motsatsen betyda":

Om till exempel ROKS såg ojämställdhetsproblematiken, till exempel mäns våld mot kvinnor, som ett vårdproblem - skulle man verkligen se män som djur! Som någon form av degenererade varelser; ett slags naturens misstag? Perverterade avarter av homo sapiens, ständigt i behov av terapi för att alls fungera!? I varje ny generation av män uppstår ett förnyat vårdbehov? Javisst - så skulle det vara och bli om man trodde att det var och är något "fel" (som kan "behandlas" bort) på en man som till exempel slår. Varför, nämligen, annars, finns idag alls män som slår? Skulle vårdinsatser av idag påverka ännu icke födda män? Knappast...och så är slutsatsen klar - det manliga könet, per se, kräver ständigt pågående vårdinsatser.

Dessbättre är inte detta ROKS bild av män. ROKS bild är istället att vi alla är en del av patriarkatet - och det är den patriarkala strukturen i sig som leder till ett ojämställt samhälle och till att män behandlar kvinnor illa.

Och därför väntar vi nu alla på att få ta del av allt material Evin Rubar knepat och knåpat med, på SVT:s "Dokument inifrån"-redaktion...

Dokument inifrån

Det har skrivit och bloggats mycket om "Dokument inifrån" och programmets två delar långa miniserie

Könskriget

som påstås granska

ROKS

Och diskussionerna har varit och är rimliga - handlar "Dokument inifrån" alls om ROKS?

När andra redan har uttryckt så väl och bra vad man själv tänker, finns ingen anledning att själv skriva ned samma sak. Därför kommer jag här bara att länka till några olika bra artiklar i ämnet som jag hittat genom att googla.

Evin Rubar heter den journalist som gjort "Dokument inifrån"-programmen som säger sig granska ROKS. Hur hon arbetar (och eventuellt varför) tycker jag att Jan Guillou beskriver bra:

Med kameran under slöjan

"Yelah" har tagit upp frågan:

Roks rasar mot Dokument inifrån

och från den sidan länkas tre artiklar:

SVT:s angrepp på feminism

Kvinnojourer ska självklart ägna sig åt kvinnokamp

När ska Dokument Inifrån granska männens våld?

---------------

Jag missade första delen av "Dokument inifrån; Könskriget del 1". Men idag såg jag reprisen. I morgon sänds del 2.

Jag säger: oseriöst trams. Och länkar enligt ovan.

Uppdrag Granskning - Försäkringskassan

Det börjar bli intressant! Att förstå och sätta sig in i Försäkringskassans sätt att arbeta känns...spännande? Att få ihop en logik avseende Försäkringskassans sätt att resonera blir en i sanning grannlaga uppgift.

Och märklig!

--------------

Här börjar vi idag; vi skissar ett scenario hämtat ur verkligheten:

En pappa har under en mycket lång tid inte fått träffa sitt barn (som han har gemensam vårdnad om tillsammans med en expartner). Anledningen är att expartnern blivit svartsjuk på en ny kvinna pappan träffat - och motarbetat att mannen får umgås med sitt barn.

Nåväl - men så får mannen ett beslut om så kallat underhållsstöd, från just Försäkringskassan: han skall betala för barnet han inte får träffa eftersom hans expartner ansökt om det. Försäkringskassan har bestämt att bevilja expartnern sådant stöd och nu kräver man pappan på pengarna.

I beslutet finns ett utdrag ur lag 1996:1030; den som reglerar underhållsstöd. Jag citerar:

Enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd lämnas stöd om föräldrarna inte bor tillsammans och barnet bor och är folkbokfört hos boföräldern (3 §). Boföräldern skall också bo här i landet och om barnet är under 18 år vara vårdnadshavare för barnet (3 §). Stöd betalas ut om den bidragsskyldige föräldern inte i rätt ordning betalar underhåll med ett belopp som motsvarar stödet eller på annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll (4 §).

En omedelbar kontakt tas med Försäkringskassan efter det att beslutet överklagats:

- Hej, jag tänkte bara höra hur ni bedömer sådant här. Det står ju uttryckligen i lagrummet ni arbetar med, det här som ni själva refererar till i beslutet, att underhållsstöd skall inte beviljas om ytterligare underhållsskyldig förälder på annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll? I det här fallet blir det intressant - hur skall en förälder som vill försörja sitt barn till den del som ankommer på honom kunna göra det om han inte får träffa sitt barn?

- Vi går ju på folkbokföring, då.

- Folkbokföring? Men den visar väl inte om en förälder får träffa sitt barn?

- Om det finns en vårdnadstvist mellan föräldrarna så får man vända sig till familjerätten!

- Familjerätten? Familjerätten inom socialtjänsten, menar du?

- Ja.

- Men de jobbar inte med lagrum. De arbetar med frivilliga överenskommelser. Jag undrar hur ni tillämpar lagen!

- Vi går på folkbokföringen!

- Jo, det har du redan sagt. Men om jag frågar så här då: kräver ni något av den som ansöker om underhållsstöd?

- Kräver?

- Ja! Kräver! Alltså att ni till exempel, som i det här fallet, avslår ansökan med motiveringen att barnet får sin försörjning om det bara är hos den andra föräldern halva tiden?

- Varför skulle vi göra det?

- För att någon form av normal sans och balans skall finnas i era bedömningar? Eller, om du så vill, för att ni skall följa den lag ni själva refererar till?

- Vi kan ju inte veta om det finns tvång och så....med i bilden!

- Nej, naturligtvis inte. Men undersöker ni det om den som krävs på pengar berättar att det finns? Och kan visa det, bland annat genom vittnen?

- Nej....

- När som i det här fallet polisutredning pågår?

- Nej....

- Och den vårdnadstvist som precis dragit igång, inbegriper ni den i bedömningen? Att det krävts rättsliga åtgärder för att pappan nu äntligen skall få sitt barn till sig? Att han tvingats till det för att kunna försörja sitt barn? Eller kommer ni kanske till och med att begära underhållsstöd när han förhoppningsvis fått ensam vårdnad om sitt barn? Eller kommer ni tvärtom att kräva återbetalning från mamman, som fått underhållsstöd genom att ljuga? Eller för den delen bostadsbidrag, tidigare!

- Bostadsbidrag?

- Javisst! Pappan tog kontakt med er för ett bra tag sedan, för att berätta att mamman fuskade med bostadsbidrag! Men det kanske inte ni som håller på med underhållsstöd bryr er om? Det är liksom olika avdelningar?

- Jo...

- Jo? Skall det vara så, tycker du?

- Man får se om överklagandet går igenom!

- Javisst. Men jag vill gärna förstå exakt hur ni arbetar?

- Som sagt - man får se om överklagandet går igenom!

--------------

Jag, Carina, ser all anledning i världen att gräva vidare i det här. Imorgon skall jag försöka få tag i någon press-, informationsansvarig eller dylikt, på Försäkringskassan. Och så får vi se om Försäkringskassan förstår att bloggar nuförtiden är en inte oväsentlig del av opinionsbildningen.
Kanske får jag svar på mina frågor; kanske inte.

Hur som helst är frågan extremt angelägen att blogga om, i mina ögon. Hur i hela fridens namn skall vi kunna få ett jämställt samhälle så länge pappor bemöts och tvingas ha det så här?! Jag har skrivit det många gånger:

Jag vill ett jämställt samhälle, där det systematiska prioriterandet av det manliga könet försvinner. Lika viktigt är att män får samma skyldigheter och rättigheter som kvinnor: halva föräldraledigheten öronmärkt åt pappan, till exempel. Och så bort, bort, bort med sådana dumheter som den här blogposten idag handlar om.

Det är dags för Uppdrag Granskning - Försäkringskassan, här i Carinas Blog....

Hemmafruhypen och kopplade företeelser

Den 21 mars i år skrev jag en blogpost:

hemmafru.se?

Jag skrev posten ganska förvånad över att åsikter som hade framförts i en tidning ännu existerar.

Men sedan dess har många tragiska tecken dykt upp på att en hemmafruhype kommit. Ett är det jag bloggade om den 30 mars:

Bakåtsträvarna

Så: "hemmafrun" är "inne" - och andra företeelser som i alla fall jag menar hänger ihop med varandra är också "inne". I hemmafruhypens Sverige 2005. Annat är "ute" - saker många av oss jobbat för i decennier är "ute". Vi verkar gå kräftgång i samhällsdebatten. Och tonen är extremt aggressiv från personer som nu höjer sina röster för en återgång till en gammal ordning. (Våldsamhet och aggressivitet verkar för övrigt vara just honnörsord som väl beskriver dessa människor - det visar min blogpost idag; mer om det strax.)

Demokratin skall alltid hållas högt. Och därför får vi väl helt enkelt vänta och se vad nästa års val leder till:

Om det svenska folket väljer att fortsätta den lika sträv- som mödosamma (men värdefulla) vandringen mot ett mer jämlikt och jämställt samhälle.

Eller om ett individperspektiv blir det som kommer att odlas - ett samhälle där till synes "starka" (men i själva verket förstås mest ensamma och utlämnade) människor skall kämpa var och en i sin lilla "privat helgade" vrå.

Som sagt: olika saker och olika åsikter hänger ihop - det visar historien oss. På så sätt skriver jag:

I den här blogposten jag skrev den 21 mars länkade jag till en sajt: hemmaforaldrar.se. På den sajten surfade jag lite då och jag hittade en artikel jag log lite skevt åt:

http://www.hemmaforaldrar.se/elise.html

Artikeln handlar om en Elise Claesson, som valde att vara "hemma med sina barn". Och i artikeln citeras hon:

- Att få leva ut min moderlighet har gett mig personlig tillfredsställelse och sparat mig mycket, både fysiskt och psykiskt, säger hon i en öppenhjärtig intervju med Världen idag.

"Få leva ut sin moderlighet" - det är vad hon vill, Elise Claesson.

Samhället skall inte lägga sig i vad hon gör med "sina" barn? Barn är föräldrars ansvar? Föräldrar vet vad som är bäst för "deras" barn?

Känns tongångarna igen?

Jag förstår mycket väl (det har jag gjort hela tiden) varför en del människor inte vill att samhället skall lägga sig i hur deras barn har det. Men det känns skönt att kunna visa svart på vitt hur det ser ut (samtidigt som det förstås är djupt beklämmande att se så fruktansvärda saker i tryck). Nu står det helt klart vad Elise Claesson menade med "leva ut moderlighet"...och förmodligen menar hennes meningsfränder ungefär samma sak med sitt snack om att de vill kunna vara hemma med sina barn. Som "hemmafruar".

Vad skriver jag om nu? Jo - samma Elise Claesson som jag berättar om ovan har nu figurerat i dels Svenska Dagbladet:

Proffsen vill inte ingripa

och dels i Aftonbladet:

”Boxa barn – det förstår de”

Svenska Dagbladet låter henne utan vidare komma till tals. Aftonbladet har en annan inställning...

Och det hon sagt är helt enkelt att hon tycker att ungar skall ha spö. Barn skall ha stryk. Det finns ett "gott våld" - som barn bör få känna av när det passar Elise Claesson och hennes "hemmafrukollegor" (med tillhörande "försörjare").

---------------

Som sagt - olika saker hänger ihop och vissa människor återfinns genom historien i vissa med varandra förbundna sammanhang. Här kan man hitta Elise Claesson igen:

Föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid

Jag läser på den sidan:

"När ord inte räcker måste man ta till våld"

Det, ungefär, skriver Elise Claesson i en ledare i dagens nummer av Svenska Dagbladet och syftar på att föräldrar kan behöva gå fysiskt till väga när barnen vägrar lyssna. Läs hennes alster här!

Redan nästa dag blev det en reaktion i Aftonbladet. Den kan du läsa här!

Claesson tar en stor risk genom att ta upp detta ämne. Jag får uppfattningen att hon vill fokusera på de effekter som den antiaga-lagstiftning, som Sverige var först i världen med att införa, inneburit för föräldrars och barns relationer, men befarar att det politiska etablissemanget kommer att försöka misstolka och svartmåla henne som en barnsadist. Jag kan bara hoppas att hon kommer att kunna värja sig. Det är frågeställningen värd.

Sedan ler jag skevt igen. Det sista stycket har ändrats sedan jag läste igår. Jodå - igår stod där att det var bra att Elise Claesson hade sagt det hon gjort. Idag står det något annat?

Har någon webmaster fått kalla fötter? Har man förstått att man avslöjat sig - visat vem man verkligen är?

---------------

Vissa saker och vissa människor har alltid gått hand i hand med varandra. De har alltid sett likadana ut, betett sig likadant och sökt varandras sällskap. Hittills i världshistorien har vi andra bekämpat dem och kunnat fortsätta vår väg framåt.

Låt oss hoppas att det slutar så den här gången också.

"En blond negress från Värmlands huldreskogar" - finns ej mer

Monica Zetterlund

är död.

Identifieringen av den döda kropp som hittats vid en lägenhetsbrand i Stockholm är inte klar. Men med allra största sannolikhet är det Monica Zetterlund som dött - i sin egen lägenhet.

Det finns inte så mycket för mig att skriva; jag vill mest bara att Carinas Blog skall skriva något om detta. För Monica Zetterlund tyckte jag mycket om, precis som så många andra gjorde. Hon var en gudabenådad artist med en fantastisk karisma.

Om det nu är Monica Zetterlund som är död - så tack för alla fina visor och vackra tolkningar. Sångerna lever kvar.

Uppdatering:

Jo, det är Monica Zetterlund som är död - jag ser att DN uppdaterat informationen i länken ovan. Så tragiskt - men, som sagt, all vacker sång lever kvar.

Talibanskratt

Något sent ute läser jag äntligen Gudrun Schymans så beryktade "talibantal". Läser det i sin helhet, alltså. De mer centrala delarna i talet, dem det blev ett sådant hiskeligt hallå kring, har jag förstås tagit del av för länge sedan.

Jag läser det eftersom vi kom att diskutera det. Vad sade egentligen Gudrun Schyman, på sin tid? Ansåg hon verkligen att svenska män är talibaner? Hävdade hon att "alla män" förtrycker kvinnor?

Nej, det gjorde hon ju förstås inte. Men för att vi skulle få en konstruktiv diskussion letade vi upp talet och läste det tillsammans. Sedan talade vi om det. Och nu bloggar jag om det (ty sannerligen! - särskilt långt har vi nog inte kommit sedan 2002, året då "talibantalet" hölls).

Jag måste skratta (högt!) - åt hur känsligt det verkar vara för många män (och för en del kvinnor) att någon säger rent ut (och jag citerar ur "talibantalet"):

Skapandet av oss själva, återskapandet av människan, saknar plats i den politiska analysen. Det handlar om kärlek till barn, omsorg om gamla, sjuka och varandra likväl som sexualitet i vid bemärkelse. Allt det här är livsnödvändiga sociala handlingar som utgör en bas för ideologi, kultur och sociala motsättningar på samma sätt som produktionsförhållandena.

Statsvetaren Anna G. Jónasdóttir som är feministisk teoretiker och verksam vid Örebro universitet, kallar allt det här för kärlek. Hon menar att precis som den samhälleliga organisationen av arbete utgör den materiella basen för klasskonflikten, så utgör organisationen av kärlek den materiella basen för könskonflikten.

Mer konkret betyder det alltså att män som grupp systematiskt exploaterar kvinnors kärlekskraft. Män får mer än de ger. Kvinnor ger mer än de får. Ett intressant resonemang som kan hjälpa oss att förstå kvinnoförtrycket på samma dynamiska sätt som vid redan förstår klasskonflikten.

Bland annat så sa hon - Schyman. "Män som grupp" - titta så ofarligt; ett sådant ofarligt yttrande! Och intelligent. För det är ju så att inom all problemlösningsverksamhet ägnar man sig åt generaliseringar. Goda generaliseringar, syftande och ledande till att mer abstrakta och allmängiltiga resonmang kan föras - resonemang som sedan (i sin tur) ofta leder till att smarta lösningar hittas, på existerande problem. Det finns överallt, till exempel inom matematiken: att sitta och pröva vad "x" kan stå för i en ekvation med en obekant låter sig naturligtvis göras gång på gång på gång. Men enklare (och betydligt smartare) är att ställa upp den generella lösningsekvationen. Analogt kommer vi aldrig att se det könsdiskriminerande mönster vårt samhälle uppvisar - om vi inte delar upp det i grupper av män och kvinnor (alltså "generaliserar" oss bort från att samhället består av individer).

Kanske trodde Gudrun Schyman (uppenbart felaktigt!) att människor som lyssnade till hennes tal skulle ha en större förmåga till abstrakta och analytiska resonemang än de visade sig ha? Jag håller det inte alls för otroligt, eftersom det tycks mig som om intelligenta människor ofta är naiva inför andra och deras reaktioner.

I efterhand försökte hon förklara lite mer av hur hon menat. På så sätt sa hon:

Kärnan i det jag sade handlar om kvinnorörelsens och feminismens enkla men upprörande påstående: kvinnor är systematiskt underordnade män. Så ser det ut, i Sverige och i resten av världen.

Och hon fortsatte:

Att påstå att män förtrycker kvinnor betyder inte att alla män förtrycker alla kvinnor. Inget uttalande om "män" kan vara sant för varje man men det måste vara möjligt att tala om män och kvinnor som grupper.

Och:

För att se vad som behöver göras politiskt måste vi beskriva mönster i samhället som är giltiga för de flesta.

------------

Och sedan, när vi diskuterade vidare, sa en av oss ungefär att "Jamen...om nu sådant här skrämmer bort så många män?!". Och jag sa: "Så låt det bli ett skavsår! Förr eller senare blir det en förhårdnad där skavsåret satt - och ett budskap har förhoppningsvis sjunkit in!".

Allra sist:

När jag googlade efter "talibantalet" så hittade jag ett inlägg hos

JKL Blog

nämligen detta

Fega kvinnor får ingen makt

I den blogposten kan man läsa (om "Feministas"):

Så går det när det är partisekreteraren (Ulvskog) som ska leda ett nätverk. Då måste all policy godkännas av Sveavägen och Rosenbad. Det här är ett initiativ som syftar till att skydda socialdemokraterna i valrörelsen nästa år. Tipset är att Gudrun Schyman kommer att mosa detta nätverk när hon kör igång. Talibantal eller inte, Schyman kan i alla fall sätta viktiga frågor på dagordningen.

Då skrattade jag ännu mer! Amen till det!