"Kvinnor måste få definiera sin egen roll"
Som jag skrev förut, i tidigare blogpost, hade
Barometern
igår på sin debattsida en artikel som vänder sig mot den jag refererade i min blogpost
Bakåtsträvarna
och som jag kommenterade i
Nej, tack...
- artikeln skriven av Karin Yngman, tillhörande Moderaterna, där Karin Yngman slog ett lika vildsint som förvirrat slag för något slags "återinförande av hemmafrun".
Gårdagens artikel i ämnet är skriven av en Rebecca U Thidell (sociologistuderande vid högskolan i Kalmar) och den har rubriken "Kvinnor måste få definiera sin egen roll".
Jag har letat efter artikeln på "Barometerns" nätupplaga, på samma sätt som jag där letade efter Karin Yngmans artikel. Men jag hittar den inte. Kanske gör jag något fel. Eller så finns artikeln på nätet bara om man har "Barometerns" fulla nätupplaga (en betalupplaga i pdf).
Jag citerade Karin Yngmans artikel i sin helhet (kanske först och främst därför att den var så grotesk!) men väljer här att citera bara vissa bitar av Rebecca U Thidells artikel.
Alltså:
Jag vill först och främst poängtera att den makt som Yngman hävdar att vi blivit fråntagna inte är en makt som vi kvinnor själva valt, det är något som vi, genom civilisationsprocessen, blivit tilldelade av männen. Det var ett ideal som kvinnorna under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet skulle anamma för "nationens bästa", för genom att visa upp att kvinnan kunde sköta om hem, man och barn blev hon respekterad.
Sanna och viktiga ord. Vidare:
Yngman hävdar då att hemmafrun är viktig för den fysiska omvårdnaden, för sitt egna och för alla andras själsliga och andliga välbefinnande, att hemmafrun är den dugliga, tålmodiga och stolta kvinnan som har en självklar plats och status. Det är bara klichéer som Yngman spottar ur sig - och genom detta hjälper hon till att reproducera de könsroller som vi måste försöka arbeta bort för att alla samhällets individer ska kunna leva sida vid sida, på lika villkor.
Yngman menar också att "likhetsfeminister" har tagit ifrån kvinnorna deras enda verktyg - den omvårdande rollen som enligt Yngman är den enda roll som kan ge en kvinna status och ett berättigande. Jag tycker det är väldigt tråkigt att se hur lite tilltro Karin Yngman har till kvinnorna. Först av allt vill jag bara påpeka att det enda verktyg som Karin Yngman syftar på är är det verktyg som vi blivit tilldelade av männen, att vårda och ta hand om mannen, se snygg och representativ ut för mannen och i jämförelse med andra kvinnor.
Jag vill avsluta med ett sista citat från Rebecca U Thidells artikel:
Genom sitt resonemang hjälper Karin Yngman till att stärka mannens makt i samhället och mannens makt över kvinnan. Yngman stjälper kvinnornas rätt till ett liv i ett jämställt samhälle och hon reproducerar de könsroller som vi matats med sedan 1800-talet, där mannen ska få ta störst och mest plats, vara den som står för försörjningen medan kvinnan ska vara den undergivna, den som ger omsorg åt alla andra och som alltid sätter alla andras behov före sina egna.
Särskilt amen till det där sista - "...och som alltid sätter alla andras behov före sina egna"...
Ibland skulle jag vilja skrika åt kvinnor jag kan möta: "Ta för dig! Du har bara ett liv!".
Så skulle jag ibland vilja skrika. Och jag vill definitivt inte att människor som Karin Yngman skall basunera ut motsatt budskap.
Det verkar inte Rebecca U Thidell heller vilja. Tack och lov.
Barometern
igår på sin debattsida en artikel som vänder sig mot den jag refererade i min blogpost
Bakåtsträvarna
och som jag kommenterade i
Nej, tack...
- artikeln skriven av Karin Yngman, tillhörande Moderaterna, där Karin Yngman slog ett lika vildsint som förvirrat slag för något slags "återinförande av hemmafrun".
Gårdagens artikel i ämnet är skriven av en Rebecca U Thidell (sociologistuderande vid högskolan i Kalmar) och den har rubriken "Kvinnor måste få definiera sin egen roll".
Jag har letat efter artikeln på "Barometerns" nätupplaga, på samma sätt som jag där letade efter Karin Yngmans artikel. Men jag hittar den inte. Kanske gör jag något fel. Eller så finns artikeln på nätet bara om man har "Barometerns" fulla nätupplaga (en betalupplaga i pdf).
Jag citerade Karin Yngmans artikel i sin helhet (kanske först och främst därför att den var så grotesk!) men väljer här att citera bara vissa bitar av Rebecca U Thidells artikel.
Alltså:
Jag vill först och främst poängtera att den makt som Yngman hävdar att vi blivit fråntagna inte är en makt som vi kvinnor själva valt, det är något som vi, genom civilisationsprocessen, blivit tilldelade av männen. Det var ett ideal som kvinnorna under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet skulle anamma för "nationens bästa", för genom att visa upp att kvinnan kunde sköta om hem, man och barn blev hon respekterad.
Det här är ju centralt. Om man tittar på kvinnors historia är "hemmafrurollen" en kort parentes i densamma. I bondesamhället arbetade kvinna och man jämsides. Visst skötte mannen de tyngre sysslorna, men många saker hjälptes man åt med. Först med det industrialiserade samhällets framskridande inträffar att kvinnor "är hemma" medan mannen går på ett arbete utanför hemmet.
Det är viktigt att minnas det här - "hemmafrun" är alltså alls ingen kvinnoroll som har en lång tradition, något man kan få för sig när man läser åsikter som Karin Yngmans.
Nu när vi äntligen har kommit en bit på vägen, vill Karin Yngman vrida klockan tillbaka och mota in kvinnorna i vad hon anser är deras rätta plats - tillbaka in i hemmet.Skriver Rebecca U Thidell vidare. Och hon fortsätter:
Det är tragiskt att se hur Karin Yngman intar en ståndpunkt som motarbetar kvinnors rätt till jämställdhet på alla områden i samhället.Sanna och viktiga ord. Vidare:
Yngman hävdar då att hemmafrun är viktig för den fysiska omvårdnaden, för sitt egna och för alla andras själsliga och andliga välbefinnande, att hemmafrun är den dugliga, tålmodiga och stolta kvinnan som har en självklar plats och status. Det är bara klichéer som Yngman spottar ur sig - och genom detta hjälper hon till att reproducera de könsroller som vi måste försöka arbeta bort för att alla samhällets individer ska kunna leva sida vid sida, på lika villkor.
Yngman menar också att "likhetsfeminister" har tagit ifrån kvinnorna deras enda verktyg - den omvårdande rollen som enligt Yngman är den enda roll som kan ge en kvinna status och ett berättigande. Jag tycker det är väldigt tråkigt att se hur lite tilltro Karin Yngman har till kvinnorna. Först av allt vill jag bara påpeka att det enda verktyg som Karin Yngman syftar på är är det verktyg som vi blivit tilldelade av männen, att vårda och ta hand om mannen, se snygg och representativ ut för mannen och i jämförelse med andra kvinnor.
Jag vill avsluta med ett sista citat från Rebecca U Thidells artikel:
Genom sitt resonemang hjälper Karin Yngman till att stärka mannens makt i samhället och mannens makt över kvinnan. Yngman stjälper kvinnornas rätt till ett liv i ett jämställt samhälle och hon reproducerar de könsroller som vi matats med sedan 1800-talet, där mannen ska få ta störst och mest plats, vara den som står för försörjningen medan kvinnan ska vara den undergivna, den som ger omsorg åt alla andra och som alltid sätter alla andras behov före sina egna.
Särskilt amen till det där sista - "...och som alltid sätter alla andras behov före sina egna"...
Ibland skulle jag vilja skrika åt kvinnor jag kan möta: "Ta för dig! Du har bara ett liv!".
Så skulle jag ibland vilja skrika. Och jag vill definitivt inte att människor som Karin Yngman skall basunera ut motsatt budskap.
Det verkar inte Rebecca U Thidell heller vilja. Tack och lov.
<< Home