Tid att blogga - tid att säga som det är
Äntligen sitter jag här och bloggar igen. Skönt!
Härom dagen hittade jag en så bra blogpost, nämligen den här:
Arbetslösa pissade på Reinfeldt
Det jag tycker är så skönt med den här blogposten, är rakheten i den. En bloggare,
kashimashita
säger rätt upp och ned som det är. Och sådant tycker jag att vi har alldeles för lite av i Sverige. I Sverige skall man vara "artig" - men är det i helt fel sammanhang och på helt fel sätt.
Att våga ta bladet från munnen om vad olika politiska företrädare egentligen pysslar med är viktigt! Ett exempel:
Kristdemokraternas förre partiledare Alf Svensson fick mig alltid att rysa! Mannen kunde sitta i TV och vara så....trevlig att man riktigt såg framför sig hur människor föll för hans...hemvävda? framtoning. Det hela verkade så käckt och mysigt: den gulliga lilla familjen där allt är så välordnat och charmigt - mamma hemma och bullbakande; pappa trygg och stabil i alla väder.
Några rödkindade barn. Sol och sommar. En prunkande trädgård.
Piss off. Människor är inte så där genompräktiga. Människor lever. Människor är inte stela stereotyper i Alf Svenssons (och hans gelikars) "dukkehjem".
Och tack och lov för det!
Det Alf Svensson stod för, egentligen...förstås...hade ingenting alls med gullighet att göra. Han var bara en manschauvinist som skarpt gillade läget att hans fru tog hela ansvaret hemma - så att han kunde sitta och vräka ur sig sin skit i alla möjliga medier. Och så ville han att andra män skulle kunna ha det likadant. Det handlade om makt; om att befästa mäns makt över kvinnor. Om annan makt också (det hela betraktat ur ett mer övergripande perspektiv): starkas makt över svaga.
Det handlade inte om att värna barn och barns välbefinnande. Det var bara paketets omslagspapper. Ingenting annat. Och alla vi som fått några olika presenter under vår levnad vet att i kassen från Konsum kanske det låg något som blev en älskad sak som följde med hela livet; en sak skänkt därför att någon tänkt med hjärtat...medan det i det skimrande vackra och professionellt inslagna paketet från tjusiga NK fanns något visserligen fruktansvärt dyrt...men inte särkskilt talande.
Det var mest bara ett pråligt hölje - det vackra paketet.
Mer om att säga som det är:
I Radio P1 i veckan som gick sa Mikael Odenberg, Moderaterna, apropå moderaternas förslag om sänkta ersättningsnivåer i bland annat sjukförsäkringen:
"Varje morgon vaknar 1,5 miljoner svenskar och går inte till jobbet."
(Möjligen "går inte till ett jobb" - jag minns inte den exakta formuleringen.)
Det handlade alltså om att människor måste få ett "incitament" (moderater kallar det så) att arbeta. Människor arbetar inte idag, verkar Moderaterna mena, därför att incitament saknas. Men om människor får incitament - då blir det andra bullar av! Då, minsann - försvinner sviterna efter slaganfallet som genom ett trollslag! De av hårt arbete utslitna axlarna läker kvickt som fan! Den före detta hemmafrun, numer övergiven av mannen och runt de 50, får ett jobb på direkten - utan den minsta merit!
Bara man får ett sjysst "incitament"?!
Piss off - igen. Vilket otroligt skitsnack.
Nej, förstås är det viktigt att titta närmare på vad Mikael Odenberg egentligen borde ha sagt. Och det han borde ha sagt (om han hade velat beskriva verkligheten) är ungefär:
Varje morgon vaknar 1,5 miljoner svenskar och har inget jobb att gå till. Vissa av dem har ont - några i kroppen och några i själen. Visst finns där alltid några som sniker sig undan medvetet. Men de allra flesta behöver stöd och hjälp, istället för motsatsen. Låt oss diskutera hur vårt i grunden mycket kompetenta samhälle också kan bli ett mänskligt samhälle, där alla får plats. Och där solidaritet ännu är ett honnörsord.
Men så sa inte Mikael Odenberg. Han använde ett annat språk. Och det språket, per se, talar klarspråk.
Öppna paketet från NK - så skall du få se.
Till sist:
I
kashimashitas
blog, som jag började den här blogposten med att berätta om, stod det:
Tycker du att detta är ett onynaserat inlägg och ett angrepp på högern? Välkomna till Kachi Mashitas nya serie om borgarskapet och dess ledare. Vi ska varje dag ända fram till valet nästa år försöka väcka folks ögon kring vad som sker i Sverige och att ett högeralternativ är livsfarligt för landets utveckling.
Jag föll handlöst - därför att rakhet är vackert. Nu är det bara ett drygt år till val i Sverige. Jag, Carina, skall här i min blog försöka dra mitt strå till stacken; försöka göra mitt (allra bästa) för att vi skall slippa en borgerlig regering.
Det är dags att tala klarspråk.
Härom dagen hittade jag en så bra blogpost, nämligen den här:
Arbetslösa pissade på Reinfeldt
Det jag tycker är så skönt med den här blogposten, är rakheten i den. En bloggare,
kashimashita
säger rätt upp och ned som det är. Och sådant tycker jag att vi har alldeles för lite av i Sverige. I Sverige skall man vara "artig" - men är det i helt fel sammanhang och på helt fel sätt.
Att våga ta bladet från munnen om vad olika politiska företrädare egentligen pysslar med är viktigt! Ett exempel:
Kristdemokraternas förre partiledare Alf Svensson fick mig alltid att rysa! Mannen kunde sitta i TV och vara så....trevlig att man riktigt såg framför sig hur människor föll för hans...hemvävda? framtoning. Det hela verkade så käckt och mysigt: den gulliga lilla familjen där allt är så välordnat och charmigt - mamma hemma och bullbakande; pappa trygg och stabil i alla väder.
Några rödkindade barn. Sol och sommar. En prunkande trädgård.
Piss off. Människor är inte så där genompräktiga. Människor lever. Människor är inte stela stereotyper i Alf Svenssons (och hans gelikars) "dukkehjem".
Och tack och lov för det!
Det Alf Svensson stod för, egentligen...förstås...hade ingenting alls med gullighet att göra. Han var bara en manschauvinist som skarpt gillade läget att hans fru tog hela ansvaret hemma - så att han kunde sitta och vräka ur sig sin skit i alla möjliga medier. Och så ville han att andra män skulle kunna ha det likadant. Det handlade om makt; om att befästa mäns makt över kvinnor. Om annan makt också (det hela betraktat ur ett mer övergripande perspektiv): starkas makt över svaga.
Det handlade inte om att värna barn och barns välbefinnande. Det var bara paketets omslagspapper. Ingenting annat. Och alla vi som fått några olika presenter under vår levnad vet att i kassen från Konsum kanske det låg något som blev en älskad sak som följde med hela livet; en sak skänkt därför att någon tänkt med hjärtat...medan det i det skimrande vackra och professionellt inslagna paketet från tjusiga NK fanns något visserligen fruktansvärt dyrt...men inte särkskilt talande.
Det var mest bara ett pråligt hölje - det vackra paketet.
Mer om att säga som det är:
I Radio P1 i veckan som gick sa Mikael Odenberg, Moderaterna, apropå moderaternas förslag om sänkta ersättningsnivåer i bland annat sjukförsäkringen:
"Varje morgon vaknar 1,5 miljoner svenskar och går inte till jobbet."
(Möjligen "går inte till ett jobb" - jag minns inte den exakta formuleringen.)
Det handlade alltså om att människor måste få ett "incitament" (moderater kallar det så) att arbeta. Människor arbetar inte idag, verkar Moderaterna mena, därför att incitament saknas. Men om människor får incitament - då blir det andra bullar av! Då, minsann - försvinner sviterna efter slaganfallet som genom ett trollslag! De av hårt arbete utslitna axlarna läker kvickt som fan! Den före detta hemmafrun, numer övergiven av mannen och runt de 50, får ett jobb på direkten - utan den minsta merit!
Bara man får ett sjysst "incitament"?!
Piss off - igen. Vilket otroligt skitsnack.
Nej, förstås är det viktigt att titta närmare på vad Mikael Odenberg egentligen borde ha sagt. Och det han borde ha sagt (om han hade velat beskriva verkligheten) är ungefär:
Varje morgon vaknar 1,5 miljoner svenskar och har inget jobb att gå till. Vissa av dem har ont - några i kroppen och några i själen. Visst finns där alltid några som sniker sig undan medvetet. Men de allra flesta behöver stöd och hjälp, istället för motsatsen. Låt oss diskutera hur vårt i grunden mycket kompetenta samhälle också kan bli ett mänskligt samhälle, där alla får plats. Och där solidaritet ännu är ett honnörsord.
Men så sa inte Mikael Odenberg. Han använde ett annat språk. Och det språket, per se, talar klarspråk.
Öppna paketet från NK - så skall du få se.
Till sist:
I
kashimashitas
blog, som jag började den här blogposten med att berätta om, stod det:
Tycker du att detta är ett onynaserat inlägg och ett angrepp på högern? Välkomna till Kachi Mashitas nya serie om borgarskapet och dess ledare. Vi ska varje dag ända fram till valet nästa år försöka väcka folks ögon kring vad som sker i Sverige och att ett högeralternativ är livsfarligt för landets utveckling.
Jag föll handlöst - därför att rakhet är vackert. Nu är det bara ett drygt år till val i Sverige. Jag, Carina, skall här i min blog försöka dra mitt strå till stacken; försöka göra mitt (allra bästa) för att vi skall slippa en borgerlig regering.
Det är dags att tala klarspråk.
<< Home