Visst är ni sjuk!
Läkaren Richard Fuchs skrev på sin tid den lite tokroliga boken "Visst är ni sjuk!". En skojig drift med den fullt utbildade hypokondrikern. Och huruvida sjukskrivna människor av idag oftast bara är hypokondriker/goda skådespelare eller verkligen sjuka - det handlar den här blogposten om. Därför känns blogpostens rubrik naturlig.
I förra blogposten skrev jag ju om Moderaternas huvudlösa förslag - att sänka ersättningen i sjukförsäkringen till 65 %. Ja, det är ett hemskt förslag som hårt skulle slå mot långtidssjuka. Har inte människor som blivit sjuka och mår dåligt redan en tillräckligt tung börda att bära?
Men andra än jag verkar ha en annan infallsvinkel till saken. Man fokuserar hårt på att det skulle finnas många fuskare inom sjukförsäkringssystemet. Många människor skulle alltså välja att vara sjukskrivna och långtidssjukskrivna - för att det var så enkelt och praktiskt och slappt och skönt. Så verkar de som förordar den här föreslagna sänkningen av sjukersättningen till 65 % tänka. Och så vill man då, om jag förstått saken rätt, visa slappa typer som antaget bara spelar sjuka att nu är det minsann slut med det roliga: "Ut i arbetslivet med dig, bara - det fixar du!".
Min inställning är en annan; min tro ser annorlunda ut. Jag inser (som väl vem som helst) att det alltid finns bidragsfuskare. Men jag är också övertygad om att de utgör en minoritet.
I förra blogposten uppstod en liten diskussion i kommentarer. Då lade en kille som heter
Henrik
en intressant länk. Länken gick till följande artikel:
"Nio av tio kvinnor i landet förlorar på att yrkesarbeta"
Den artikeln har jag nu läst mycket noga. Och att läsa den känns bra - ty där står mycket av det jag själv försökt föra fram. Det står där - om man tar till sig hela artikeln och inte bara stirrar sig blind på rubriken...
Jag citerar ur artikeln med kursiv stil och lägger kommentarer till det citerade i icke-kursiv stil:
Kvinnor är dubbelt så mycket långtidssjukskrivna som män. Hela 64 procent av kvinnornas diagnoser rör stressrelaterade besvär, utbrändhet eller värk i rörelseorganen.
Inget att förvånas över. Kvinnor av idag är dubbelarbetande, eftersom kvinnor ännu tar det aboslut största ansvaret för hemarbete. Därutöver har vi i samhället inte lyckats riva ned barriärerna mellan typiska kvinno- och mansyrken - och i kvinnoyrken är lönerna låga och arbetet hårt och slitsamt.
I artikeln har man velat lyfta fram vad som kan vara "riskfaktorer för långvarig sjukskrivning". Som sådana nämns:
1) Brist på tillgänglig och adekvat sjukvård
Fullständigt naturligt i mina ögon! Det finns många undersökningar som visar att kvinnor generellt får sämre sjukvård än män. Därtill är förstås besvär av mer diffus natur (läs till exempel "stress", "utbrändhet" och så vidare) mer svårdiagnosticerade. Men titta också här:
Av de kvinnor som stod i kö vid tiden för denna undersökning väntade flertalet på att få komma till en ortopedspecialist. Att väntetiderna kan bli långa bekräftas av att vid tiden för denna studie stod minst 77.000 personer i Sverige i kö till ortopedmottagningar för utredning.
Kvinnoyrken, som sagt, är ofta tunga yrken...
2) Bristande närvaro på arbetsplatsen. De sjukskrivna kvinnorna har svag förankring på arbetsmarknaden och arbetsplatsen och har haft lägre total närvaro på arbetsplatsen under sitt yrkesverksamma liv. Detta har lett till att deras yrkeskvalifikationer inte längre stämmer med arbetets krav och till att de förlorat i inflytande och i hög grad upplever bristande kontroll i sitt arbete.
Det här försökte jag själv lyfta fram i kommentarsdebatten i förra blogposten. Det är förstås centralt - människor som upplever sig som maktlösa på sitt arbete mår dåligt på sitt arbete. Vidare under den här punkten skrivs det:
De långtidssjukskrivna kvinnorna lever i större utsträckning än de friska under mer traditionella könsroller och är mer fokuserade på sin familj och på sina barn. De har i större utsträckning haft huvudansvaret för hushållet och skötseln av barnen. De har fler barn, fick barn tidigare och har i större utsträckning varit deltidsarbetande under fler år.
Viktigt. Vikten av att vi får ett jämställt samhälle framträder med all önskvärd tydlighet. Kvinnor "halkar efter" i arbetslivet när de lever i könstradtitionella förhållanden och stora delar av sin yrkesverksamma tid arbetar deltid (förmodligen för att kunna ta ett större ansvar för barn och hem än mannen). Detta i sig skapar förstås ohälsa hos kvinnor; känslor av stress, ovälbefinnande och så vidare.
3) Inlåsta kvinnor. Hälften av de långtidssjukskrivna uppger att de skulle vilja byta till annat arbete, en femtedel anger att de skulle kunna arbeta nu om arbetet anpassades till dem och 26 procent (!) anger att de skulle kunna arbeta nu om de fick en annan arbetsgivare. Så gott som alla långtidssjukskrivna, 93 procent, säger att de vill börja yrkesarbeta igen.
Där ser man! Så var det alltså med oviljan att arbeta...
Längst ned i artikeln kommer punkten:
4) Bristande ekonomiska incitament. De ekonomiska incitamenten till yrkesarbete är svaga för de kvinnor som är långtidssjukskrivna. Skillnaden i nettobehållning mellan inkomst från yrkesarbete och sjuk-ersättning är liten, särskilt för lågutbildade kvinnor med låga löner.
Jomen. Det är en av fyra punkter och den punkten är heller inte skriven så att artikelförfattarna förefaller ha inställningen att kvinnor allmänt skulle vilja fuska. Det handlar mer om att en kvinna i ett typiskt låglöneyrke, utbränd, stressad, med dåligt självförtroende, ojämställd och med det huvudsakliga ansvaret för barn och hem väl sjukskriven kan stationeras i en långtidssjukskrivning även av ekonomiska orsaker. Notera att punkten kommer sist.
Notera också att en rimlig tanke kan vara att kvinnolöner bör höjas...
-------------
Varför DN valt att rubriksätta en i mina ögon bra och seriös artikel enligt något slags iögonenfallande kvällstidningsmetod - vet jag inte. Varför en del människor väljer att fokusera på samma kvällstidningsrubrik mer än på artikelns innehåll - vet jag inte heller.
Läs gärna artikeln i sin helhet. Den talar ett tydlig språk om hur illa människor, ofta kvinnor, far i dagens Sverige...
Den är mycket, mycket läsvärd.
I förra blogposten skrev jag ju om Moderaternas huvudlösa förslag - att sänka ersättningen i sjukförsäkringen till 65 %. Ja, det är ett hemskt förslag som hårt skulle slå mot långtidssjuka. Har inte människor som blivit sjuka och mår dåligt redan en tillräckligt tung börda att bära?
Men andra än jag verkar ha en annan infallsvinkel till saken. Man fokuserar hårt på att det skulle finnas många fuskare inom sjukförsäkringssystemet. Många människor skulle alltså välja att vara sjukskrivna och långtidssjukskrivna - för att det var så enkelt och praktiskt och slappt och skönt. Så verkar de som förordar den här föreslagna sänkningen av sjukersättningen till 65 % tänka. Och så vill man då, om jag förstått saken rätt, visa slappa typer som antaget bara spelar sjuka att nu är det minsann slut med det roliga: "Ut i arbetslivet med dig, bara - det fixar du!".
Min inställning är en annan; min tro ser annorlunda ut. Jag inser (som väl vem som helst) att det alltid finns bidragsfuskare. Men jag är också övertygad om att de utgör en minoritet.
I förra blogposten uppstod en liten diskussion i kommentarer. Då lade en kille som heter
Henrik
en intressant länk. Länken gick till följande artikel:
"Nio av tio kvinnor i landet förlorar på att yrkesarbeta"
Den artikeln har jag nu läst mycket noga. Och att läsa den känns bra - ty där står mycket av det jag själv försökt föra fram. Det står där - om man tar till sig hela artikeln och inte bara stirrar sig blind på rubriken...
Jag citerar ur artikeln med kursiv stil och lägger kommentarer till det citerade i icke-kursiv stil:
Kvinnor är dubbelt så mycket långtidssjukskrivna som män. Hela 64 procent av kvinnornas diagnoser rör stressrelaterade besvär, utbrändhet eller värk i rörelseorganen.
Inget att förvånas över. Kvinnor av idag är dubbelarbetande, eftersom kvinnor ännu tar det aboslut största ansvaret för hemarbete. Därutöver har vi i samhället inte lyckats riva ned barriärerna mellan typiska kvinno- och mansyrken - och i kvinnoyrken är lönerna låga och arbetet hårt och slitsamt.
I artikeln har man velat lyfta fram vad som kan vara "riskfaktorer för långvarig sjukskrivning". Som sådana nämns:
1) Brist på tillgänglig och adekvat sjukvård
Fullständigt naturligt i mina ögon! Det finns många undersökningar som visar att kvinnor generellt får sämre sjukvård än män. Därtill är förstås besvär av mer diffus natur (läs till exempel "stress", "utbrändhet" och så vidare) mer svårdiagnosticerade. Men titta också här:
Av de kvinnor som stod i kö vid tiden för denna undersökning väntade flertalet på att få komma till en ortopedspecialist. Att väntetiderna kan bli långa bekräftas av att vid tiden för denna studie stod minst 77.000 personer i Sverige i kö till ortopedmottagningar för utredning.
Kvinnoyrken, som sagt, är ofta tunga yrken...
2) Bristande närvaro på arbetsplatsen. De sjukskrivna kvinnorna har svag förankring på arbetsmarknaden och arbetsplatsen och har haft lägre total närvaro på arbetsplatsen under sitt yrkesverksamma liv. Detta har lett till att deras yrkeskvalifikationer inte längre stämmer med arbetets krav och till att de förlorat i inflytande och i hög grad upplever bristande kontroll i sitt arbete.
Det här försökte jag själv lyfta fram i kommentarsdebatten i förra blogposten. Det är förstås centralt - människor som upplever sig som maktlösa på sitt arbete mår dåligt på sitt arbete. Vidare under den här punkten skrivs det:
De långtidssjukskrivna kvinnorna lever i större utsträckning än de friska under mer traditionella könsroller och är mer fokuserade på sin familj och på sina barn. De har i större utsträckning haft huvudansvaret för hushållet och skötseln av barnen. De har fler barn, fick barn tidigare och har i större utsträckning varit deltidsarbetande under fler år.
Viktigt. Vikten av att vi får ett jämställt samhälle framträder med all önskvärd tydlighet. Kvinnor "halkar efter" i arbetslivet när de lever i könstradtitionella förhållanden och stora delar av sin yrkesverksamma tid arbetar deltid (förmodligen för att kunna ta ett större ansvar för barn och hem än mannen). Detta i sig skapar förstås ohälsa hos kvinnor; känslor av stress, ovälbefinnande och så vidare.
3) Inlåsta kvinnor. Hälften av de långtidssjukskrivna uppger att de skulle vilja byta till annat arbete, en femtedel anger att de skulle kunna arbeta nu om arbetet anpassades till dem och 26 procent (!) anger att de skulle kunna arbeta nu om de fick en annan arbetsgivare. Så gott som alla långtidssjukskrivna, 93 procent, säger att de vill börja yrkesarbeta igen.
Där ser man! Så var det alltså med oviljan att arbeta...
Längst ned i artikeln kommer punkten:
4) Bristande ekonomiska incitament. De ekonomiska incitamenten till yrkesarbete är svaga för de kvinnor som är långtidssjukskrivna. Skillnaden i nettobehållning mellan inkomst från yrkesarbete och sjuk-ersättning är liten, särskilt för lågutbildade kvinnor med låga löner.
Jomen. Det är en av fyra punkter och den punkten är heller inte skriven så att artikelförfattarna förefaller ha inställningen att kvinnor allmänt skulle vilja fuska. Det handlar mer om att en kvinna i ett typiskt låglöneyrke, utbränd, stressad, med dåligt självförtroende, ojämställd och med det huvudsakliga ansvaret för barn och hem väl sjukskriven kan stationeras i en långtidssjukskrivning även av ekonomiska orsaker. Notera att punkten kommer sist.
Notera också att en rimlig tanke kan vara att kvinnolöner bör höjas...
-------------
Varför DN valt att rubriksätta en i mina ögon bra och seriös artikel enligt något slags iögonenfallande kvällstidningsmetod - vet jag inte. Varför en del människor väljer att fokusera på samma kvällstidningsrubrik mer än på artikelns innehåll - vet jag inte heller.
Läs gärna artikeln i sin helhet. Den talar ett tydlig språk om hur illa människor, ofta kvinnor, far i dagens Sverige...
Den är mycket, mycket läsvärd.
<< Home